Post-Keb syndromet

Jag tror bestämt att jag blivit lite skadad av att vara isolerad, är lite som skalman och hans mat och sov klocka. Skulle verkligen behöva en "rock-star lifestyle" vecka för att bli människa igen!


Kram

J

Malawisvackraste.se?

Sista dagen på Keb och imorgon ska man åka köttvisp... Najs!!!! har sån fruktansvärd ångest för denna flygtur så att jag nästan snörar på mig kängorna och plumsar hem över myren inatt.

har även funderat lite på hur det blir med denna blogg och hur jag ska fortsätta. Tyvärr så kan ju inte Söderköping skryta med titeln Sveriges högsta berg. Har lite planer inför sommaren och en utväg på nytt tema för bloggen, jag ska till afrika? frågetecknet betyder att bloggen lika gärna kan handla om nattlivet i Söderköping under sommaren och hur fort Lasses epa går efter senaste trimningen men låt oss hoppas att det inte kommer till det!

Nu ska jag gå och dricka mer bju-öl!

kram

J

Dödsmaskin

Fördelen med varmare väder är att sommaren kryper allt närmare. Det negativa är att skotertransport blir omöjligt och därmed måste man flyga helikopter härifrån. Jag litar inte på den här maskinen av flera anledningar:

1) Man dör om man störtar

2) Rotorbladen är jättetunna

3) 80% av delarna är ihopskruvade i ett U-land där arbetarna får betalt för hur många skruvar i timmen de kan skruva i

4) De personer som designar helikoptrar är utbildade teknologer. Nu frågar man sig kanske varför detta skulle vara en nackdel och det ska jag förklara för dig. Utav egen erfarenhet så vet jag att de flesta teknologer är födda till att finna tjusningen i att "testa en grej", antagligen har de även sprungit runt i en efterblivet smutsig overall och druckit öl på gasquer och gud vet vad under större delen av sin utbildning och därmed tvivlar jag i den "kvalitetssäkring" som en utbildning skall vara.

5) Det är snordyrt att åka med. (som att dö inte räcker, jag ska betala för det också)

Vår vaktmästare Jouni har även sagt att det sista man ser i livet är "röven när huvet far igenom" och vår platschef säger att helikoptern är det inget fel på utan att det är piloten som har lite problem med spriten. Fantastiskt!!

Har ju dock insett att jag inte kan ta mig ur detta och planerar lite för vilken musik som kan ta mig igenom detta under färden, och dessa förslag finns på mitt kalkyleringsbord för tillfället:

 

   

  

   

 

  

       

Kanske en sista kram

J

Slag i magen

Ibland blir det för mycket när man tänker på allt man har haft och förlorat! Så länge man kör i full fart så kan man hålla det passerade bakom sig men så fort det blir stilla och lugnt kommer allt tillbaka, ska aldrig slå av på takten...

 Längtar hem!

J

Spår en lysande framtid

Antar/hoppas att även killar som Don Draper i sina ungdoms dagar började sin karriär med att handdiska och lyssna på "jag vill bo i en svamp" med electric banana band. Om så inte vore fallet så känner jag mig just nu som ett stort skämt!

Här är dock lite annat jag uträttat under min tid här på Keb!

Till vänster: Min egenhändigt komponerade vargtass som gjort sig känd hos investmentbolag i Linköpingsområdet, väntar fortfarande på mitt stora breakthrow med den.

Mitten: Den mest spännande drinken i min drinklista, en Wasabi martini även kallad drakrygg. För killar som tycker att sprit inte river tillräckligt.

Till höger: En varm drink med tranbärsjuice vodka och kanel som smakar glögg och ger värme till själen.

Måste tillägga att det är Linus som är platschefs vän Markus Alatalo som tagit bilderna och vill passa på att tacka!

god natt

J

19 dagar till muck

NU är det inte långt kvar och om jag ska vara ärlig så är det rätt så skönt. Det är inte det att jag inte trivs här eller inte har haft en rolig säsong utan mer att gräset alltid känns grönare på andra sidan. Denna gång är nog det också fallet. Jag är för rastlös för att stanna kvar på samma ställe för länge och möjligheternaa känns just nu större på ett annat ställe än uppe på berget 10 mil ifrån närmaste civilisation. Jag tror att jag just nu upplever den nästan obligatoriska veckan av "Lapp-sjuka" och det är inte att leka med kan jag lova. Lapp-sjuka är inte att man helt plötsligt får en sjuklig lust att börja med renskötsel eller bo i kåta resten av livet utan mer att man blir så rastlös av att vara på berget utan kontakt med resten av världen.
Min vecka har bestått av jobb och Mad Men dygnet runt. De båda delarna intergrerar i varandra då jag på jobbet bara längtar hem under mitt täcke för att se ännu ett avsnitt av denna serie. Jag försöker även ta inspiration av serien och dricker whiskey och kedjeröker på mitt kontor så ofta jag kan. Eftersom jag är född fegis så vågar jag aldrig ta den där whiskeyn på jobbet och det faktum att jag inte röker gör ju inte saken bättre. Det blir ofta ett glas mjölk och en chokladboll istället.

Love

J

Grisrosa och glad!

Idag var det nog den finaste dagen sen jag började jobba här (med sommaren inräknat). Sol och blå himmel hela dagen har fått mig lite sommarfin, dvs en grisrosa färg har spritt sig över mitt ansikte och den där sköna känslan av smärta när man duschar ansiktet har kommit tillbaka, göttans!
Dagen innehöll även snöbollskastning på vår vaktmästare Erik när han åkte förbi Skarta (personalboendet) för att hämta tvätt och detta följdes av snöbollskastning på John (Eriks bror som jobbar i städet) när han kom utbärandes med lakanen och avslutades med några kast även på de nytvättade lakanen. Bröderna Nyström uppskattade den fina gesten, sa några väl valda ord och deras ögon lyste av glädje av att få kalla isbollar kastade på dem likt två kåltjuvar fjättrade vid stupstocken. Vi firade vår triumf och dagsverke med att gassa oss ännu mer i solen och såg på när de fortsatte sitt arbete.

Så här ser han ut vår vaktmästare, kåltjuven.

Lite senare fick Emmy en släng av både kreativitet och sjuklig rastlöshet så hon klippte mig, Hanna och sig själv i ett svep. Under min klippning som utfördes i en dusch utan spegel yttrades uttryck som "Oj, vad kort det blev" och "Det blev lite konstigt". På darrande ben fyllda med ångest och träsmak av den sköna stolen gick jag till toaletten och såg att tösa-biten ändå hade lyckats bra då det på huvet nu fanns en lite kortare version av min "Luleå-frisyr", precis som önskat.

Den andre Östgöten Dirty-Dan ifrån Motala och min frisör sitter och lapar i sig sol och tittar på snabba män i tights under Keb Classic.

På kvällen blev det kvällsåkning med ovan nämnde John och väl uppe på fjället var det vindstilla, solnedgång, blå himmel och som alltid rätt go utsikt, livet kändes rätt nice....

Ja annars rullar det på rätt bra, har en spricka i revbenet men likt alla andra skador kan även denna tränas bort, "hårdare än genomsnittet" som Tarfalla-kungen hade sagt.

God natt

J

En av många dagar

Idag var det kontorstid för chefen.

Bara en av många dagar helt enkelt.

För er som missat så tycker jag att ni ska kolla in denna sida. My main man Patric och hans bror som säljer sina kick suits till schyssta priser!

http://www.kicksuit.se/ 

Ett måste för kungen av Luleå borde vara ett måste för dig!

God Natt

J

Livet på station

Har äntligen hittat en filmsnutt som bäst kan beskriva på ett ungefär hur det är att jobba på STF Kebnekaise fjällstation. Såhär trevligt och glatt har vi det på dagarna, samtidigt som den där kollektiva självmordsstämningen hänger i luften.

Annars är det härligt att vara tillbaka igen nu när det är strålande sol och vindstilla. Har varit hemma en vecka och smakat på våren med 5 plusgrader och duggregn. Hemresan tog 28 timmar tack vare att en lavin i Norge chockade hela det svenska tågnätet. Min käre vän Patric upplyste mig om att det lika lång tid för mig att åka hem som för honom att ta sig till Australien. Hade dock min gamle vapendragare Anders med mig på resan vilket gjorde allt mycket lättare, till en början iallafall. För lite senare på kvällen upptäckte Anders att hans mage inte hade uppskattat det senaste dygnets intag av öl, rom och friterad mat så vår sovkupé fylldes sakta men säkert  av hans högst personligt komponerade dofter. Detta fenomen höll i sig även på morgonen efter men eftersom jag visste att jag inte skulle få se den lilla fisen igen på ett bra tag så höll jag andan ända ifrån Gävle ner till Stockholm C där vi skiljdes åt och Anders drog vidare till Göteborg. Det känns väldigt tråkigt att han har åkt och vi i restaurangen har förorat en stor del av vår själ känns det som. Inte bara matmässigt utan även socialt då Anders aldrig bangade att snacka skit och ha roligt när vi jobbade. Du är som sagt redan saknad.

Nu blir det sängen och uppladdning inför Keb Classic banketten 2011 imorgon då alla snabba män i tajta dräkter som sprungit upp och ner för bergen här i några dagar få medaljer och dansa till liveband. Måste hinna läsa på lite om klättring, stegjärn och stighudar för att kunna "tugget" i baren imorgon. 

Guds Frid

J

Allt som inte är piss är skit

Jag måste passa på att skriva medan jag har möjligheten. Det är gött att stå i rampljuset på en av Sveriges, om inte största, så i alla fall högsta bloggar, men jag hade aldrig klarat av att ha en själv. På samma sätt som jag tycker det är roligt att sjunga men inte skulle klara av att vara med i en kör, gillar att äta godis men inte när någon binder fast mina armar och ben och skriker "SVÄLJ SVÄLJ SVÄLJ!", och kan nog tänka mig att föda några barn men inte inlåst i en källare av en man med mustasch. Ni fattar poängen, och nu ska jag skriva för imorgon kommer bossen tillbaka.

Keb Classic, säsongens happening här på stationen, håller på att dra igång. Friska människor med välsvarvade kroppar ska i trenne dagar kubba runt på fjällen runtomkring. Förhoppningsvis umgås, dricka lite bärs, tävla med Jouni i bastun, njuta av restaurang Giebmes goda mat och utomordentliga service. Personalmatsalen är full av funktionärer, varav 3 stiliga militärer. Dom brukar sitta kvar där efter mattiden för att låta det vattnas i munnen på alla flickor som precis trodde dom ätit sig mätta. Bäst att ta en hänga kvar och ta en macka till! Singlar på stationen är lika lätta att tillfredställa som gästerna som ätit frystorkat i en vecka.

Markus, finnen som delade Skartas sunkigaste rum med Jesper förra sommaren, kom på besök idag. Det är en väldigt finsk väldigt ödmjuk guide, och åker en del snowboard. På frågan om han var nåt bra då, lär han ha svarat nej inte särskilt. När det sedan visade sig att han kom typ 3a i NM förklarade han sig med: "det var int' jag som var bra, dom andra bara hade otur och trillade ju".
Andra ofta citeade uttalanden är "Allt som inte är piss är skit". Och det klassiska finska ordspråket "Den som tänker på något gammalt får man peta med en pinne i ögat".

Nu är det läggdags efter en hård dag på jobbet. Vi försökte plocka ihop alla spillror av restaurangen innan Jesper kommer tillbaka, det har gått sådär och imorgon får vi nog sparken.

Emmy

nu är det jag som är kung

Emmy - tillförordnad restaurangchef, och därmed även bloggare, här. Efter tre veckor av blåst och piskande skiner solen över Kebnekaise igen men vi vaknar upp och inser att något ändå fattas.

Det var inte bara Jesper som lämnade stationen i sorg i fredags, också min kock och älskare Anders åkte hem, dock för gott. Efter en tidig avfärd med en stressad skoterförare och heta toasts i händerna for de iväg.
Det är lite gråare, lite tråkigare utan radarparet, biffen och tussen, eller idioterna om man frågar platschefen. Särskilt damerna i medelåldern håller sig betydligt nyktrare (och personalen vaknar inte längre av förvirrade småbarnsmammor som bankar på och yrar om löften från "den trevlige ariern som sålde snaps").
Den enda som möjligen är gladare utan killarna är personalgästen som bor i det rum som fått tjäna som gym sen säsongsstart och fått förtjäna sitt namn av den doft som satt sig i väggarna, "kissis och svettis". Han slipper nu väckas på kvällarna när restaurangpersonalen slutat jobbet och blir sugna på ett träningspass.

Avskedsfesten tillika födelsedagsfesten för bagarKalle i torsdags blev däremot en lyckad tillställning. Den började med en härlig mixbastu, fortsatte med en god trerättersmiddag ackompanjerad av passande dryck och en trekamp mellan avhopparna och Kalle. Tävlingen bestod av marängvispning, lökhackning och blandandet av en snygg B52. Förhandstippningen var bagarens vinst i första grenen, kocken i andra och restaurangchefen i tredje. Men om det var pressen från publiken eller förrättsölen som satte in, så vann bagarn alltihopa.
Festen fortsatte sen i Skarta där stämningen snabbt steg i takt med att kaptenen tömdes.
En stund in på kvällen uppstod en krissituation, Anders hade tappat bort Jonatan, en av våra praktikanter. Han skulle ta med killen ut på en cigarett men upptäckte halvvägs till filtret att han tappat bort honom. Fjällräddningen var nästan i luren när vi till slut såg en glödande punkt nere i backen med praktikanten i andra änden.

Nu är det dags för middag, det är något av det bästa med Kebnekaise. Maten kommer som genom magi på bordet tre gånger om dagen och god är den också! Det enda man behöver göra är att ta sig uppför den ishala backen till huvudbyggnaden. Men idag har jag beställt en fryspizza av Linus och Marie som skulle in till Kiruna, för pizza det saknar jag. Och pommes aah med vitlökssås. Nä nu kurrar det för mycket i magen! Hoppas det är något smörstekt som serveras idag.

Emmy

Man kan väl säga att jag vaskade Lundaekonomernas Åre-resa!

Snö och sol

Jökelbäcken och årets mindre lyckade premiäråk. Den uppmärksamme utförsåkaren kan se att Jespers självförtroende och halva stav ligger kvar och skräpar i backen

Utiskt från Jökelbäcken

Utsikt över dalen ifrån "personalbacken"

Mina två bästa vänner! (Inte vanten och väskan)

Sara, Axel och Carin

Peter, Carin och Axel.

Peter och Sara.

That's right Jesper har äntligen fått på sig skidorna och tagit sig upp i det enda svenska högalpinområdet!

 Ni som av misstag råkat följa den här bloggen vet att allt jag gör medför lite problem och ångest som följd. Så även i detta fall. Vägen upp var inga problem förutom att man fick slita lite med sina stighudar på skidorna men det lärde man sig snabbt. Väl uppe var det verkligen värt slitet och Jesper e svinpepp, han ska få känna på puder. Det första som händer är att Carin står på huvet och jag ger ifrån mig ett stentufft "höhö ja skönt att man inte behöver känna att man trillar först" (det gick bra med Carin för den som var orolig). Skrattar bäst som skrattar sist är ett uttryck som aldrig passat bättre än just i detta tillfälle. Jag ger mig nämligen av och märker att "satiken, det går ju inte att svänga". Snön var inte alls så fantastisk som jag trodde utan vad jag fått bekräftat senare som svåråkt. Otaliga vurpor och två brutna stavar senare med en hysteriskt skrattande Peter som följd så var Sveriges ocoolaste kille nere.

 När vi kom tillbaka möter jag Carin (som åkte ner samtidigt) redan påväg in i bastun efter att varit hemma och bytt om och hämtat handduk. Mitt självförtroende hade nått "rock bottom"! Sa förlåt till Peter och Sara för att jag överhuvudtaget fanns och tack för deras stora tålamod och så gick jag in och åt mat!

Men skam den som ger och nu går det ändå riktigt bra. Så nu kommer varenda lediga stund gå åt att ta sig upp på fjället för det är riktigt schysst att bara kunna knalla upp var som helst och sitta i backen och fika för att sen åka ner. Vyerna är ju rena vykortet och det är halva njutningen. Lägg sen till strålande sol och vindstilla så är det en perfekt kombo för att älska fjällen här uppe.

Det gör det inte sämre att man inte bara är kung på afterskin utan chef för afterskin, Great success!

Över och ut!

J

"Jag slår vad om att ni kommer att ha halvkul och sen kommer ni få stryk"

 Ibland kan det bli lite tråkigt här och när man är inne på 7:e dagen av snöstorm så kan rastlösheten göra att man fattar mindre genomtänkta beslut och det var precis det som hände Anders och mig. Vi tog en sistaminuten-resa på fredagen förra helgen....

Vart då?

ja inte Grekland direkt! nepp vi stack till Luleå, civilisationens vagga.

Vi fick några värmande ord på vägen av vår chef
"Luleå? Jag slår vad om att ni kommer att ha halvkul och sen kommer ni få stryk"
Lät lovande tyckte vi och dagen efter gav vi oss iväg.

Färden började på skoter ner till Nikkaluokta för att sedan åka buss tilll Kiruna och sen ta tåget till Luleå. Väl där skulle Pontus vänta på oss och stå för husrum, fest och en hårklippning som det senare skulle visa sig. Allt gick bra, lite för bra. Vi kom med tåg och bussar i tid och allt flöt på som det skulle, sen kom vi till Luleå! Det första som sker är att för att ta sig till Pontus så måste man ta lokalbussen och därmed ta ut pengar till billjett. Här kommer första vägguppet på resan. Jag hade fått en släng a demens under min vistelse på berget i den tunna luften och har glömt min kod till kortet. Ja ja får väl låna av Anders då men tydligen hade Telenor tänkt samma sak och snott Anders sista kronor. Där stod vi i Luleå utan pengar och som enda sällskap hade vi en vit Volvo 240 med handmålade kamouflage fläckar innehållandes två killar vars överläppar var tillhåll för snusar större än Närke. Dom gjorde vad vi i Söderköping kallar för att "Sladda vunt med EPA-fan och dunka Paradox" (http://www.youtube.com/watch?v=kSqTZCy_Uvo)

 Vi fick gå till ICA och köpa två skivor för  med Absolute Country som present till Pontus och Black Sabbath till Anders för att få ut pengar. Bussen skulle gå 20 minuter senare och en en cheeseburgare skulle värma gott i magen. Skiten kosta 90 spänn så allt höll på att skita sig igen. Efter lite strul med att byta till två burgare som fick tumnageln att framstå som en LP-skiva och varit de två halvsköna killarna i kön med två stora ryggsäckar som stötte till folk varje gång de vände på sig så kom vi ombord på bussen och fram till Pontus. Då kom nästa ångestchock då vi kom på att vi inte hade beställt nåt tåg hem. Vi stod inför två alternativ:
1) Gå upp klockan fem dagen efter och gå en timme in till stationen för att komma med det första tåget.
2) Gå upp klockan sju dagen efter och åka buss till Kiruna med förmodad träkeps

Jag och Anders hade som längst gått 50 meter till jobbet de senaste två veckorna så det 1:a alternativet var uteslutet. Alternativ 2 blev fin fint.
Efter det problemet var ur världen drabbades jag av årets kanske största hjärnsläpp och tyckte att det skulle vara en riktigt riktigt ball grej om Pontus rakade av mig halva håret. Pontus ögon lös lite och han gjorde ett helhjärtat och grundligt arbet med min föredetta frisyr.

Göttans, nyfriserad och självförtroendet på topp drog vi vidare ifrån Pontus för att gå ut och rulla hatt hela natten. Anders fick både självförtroendet och foten stukad på en isfläck som hade fått för sig att frysa till mitt i hanss väg. Anders skrek AJ!! och vi andra skrek att han inte skulle gnälla, vi skulle ju ut. Anders föll för grupptrycket och Pontus övertygade honom om hur gött det är att "gå in i sig själv och bara dansa"och dagen efter hade hans skostorlek på vänsterfoten växt minst tio storlekar.

Vi måste ha varit en riktigt fin syn en tidig Söndagsmorgon, en kille som gick som ringaren i Notredame och hans kompis som råkat somna under gräsklipparen med halva huvudet.

Men vi tog oss hem och nu sitter vi här i videovagge och kollar på film, Halte-Anders och jag.

Anders stolt över sin stukade fot och sina extra drinkpinnar som han betalade 50 spänn extra för bara för att det var sjukt värt det.

God Natt

J

Vad finns i lurarna på Kebnekaises restaurangchef?

Just nu detta:

 

       

Kommer även att komma upp mer bilder snart för Jesper och Anders har varit i Luleå, High Five!!!!

Läste för övrigt att två dementa män på ett ålderdomshem hamnat i slagsmål och den ene dog, inga vittnen. Känns som en svår nöt att knäcka för förhörsledaren om vad som verkligen hände den kvällen.


God natt

J

Promenad i snöstorm till jobbet + vurpa!

Såhär ser det ut....

god natt!

J

A night to remember

För att kunna ge historien om lördagskvällen rättvisa så måste viss bakgrundsfakta föras fram i ljuset igen. I somras fick vi besök av två personer som jag aldrig träffat innan (No shit Jesper du jobbar på ett hotell) som heter Håkan och Daniel eller rättare sagt Tarfalla-kungen och lyftkranen ifrån Nikkaluokta. Jag hade hört att det var två sköna killar som gillade att komma och festa med oss här på Kebnekaise. Historien börjar med att ett av mina långpass i restaurangen går mot sitt slut och jag går trött hem mot Skarta (huset vi bor i). När jag kliver in innanför dörren hör jag ett avgrundsvrål ifrån allrummet, Tarfalla-kungens röst dånar genom korridoren och över de Lappländska fjällen. Nyfiken och lite exalterad går jag bort för att se vad som står på.
När jag kommer in i rummet så ser jag två stora killar sittandes i en trasig soffa och inklämd bakom dom i springan mellan sittdynan och ryggstödet ligger den här lille mannen i sin sedvanliga röda festhjälm.



Han har försökt att göra det omöjliga nämligen att under kvällen försökt föra flaskan till munnen lika många gånger som de män som nu sitter på honom. Ingen as-bright ide när man väger en sisådär 50 kilo mindre. Nåväl när jag kommer in rusar Tarfalla-kungen upp med ett leende och vill skaka hand. Kör till tänker jag och klämmer in handen i vad som mest kan beskrivas som ett mänskligt skruvstäd.

- "Håkan heter jag, trevligt och träffas!" säger han.

- "Angenämt", piper jag tillbaka

Sen hälsar jag även på den andre som jag tror har inspekterat det föregående handslaget och gett sig den på att han kan krama lite hårdare. Efter det sätter vi oss och snackar lite och mycket riktigt så är det väldigt roliga killar. Anders ligger och ser mest ut som en förvirrad varmkorv i soffan bakom dem.

Kvällen flyter på och efter att vi mätt vader och lyft diverse saker tillsammans så börjar jag tänka på sängen (glömde nämna att dessa herrar lyfter saker hela dagarna och visar gärna upp det efter några glas och det är faktiskt otroligt underhållande att titta på). Tarfalla-kungen frågar om jag vill med ut och skojslåss, jag tackar nej och går och lägger mig. Bagaren väcker dom morgonen därpå genom att köra upp dörren i huvudet på dem när han ska gå till jobbet klockan 4, de har nämligen somnat på stengolvet i tamburen. Han får en stor kram som tack! På kvällen lyfts det återigen saker och tränas karatesparkar på köksluckorna i all-rummet.

I lördags var det alltså dags för ett återbesök när hela Nikkaluokta-gänget kom på besök!

För att inlägget inte ska bli för långt så sammanfattar jag kvällen med lite citat:

"TYYYYYYYYYYYYYYST"- istället för att plinga i glaset när någon håller tal

"Lavinen går men Håkan står kvar, HÅRD SOM STEN"- En beskrivning om Tarfallakungen av Tarfallakungen som inte kan vara mer korrekt

"Nu ska jag skrika så högt jag kan så det blir tyst här inne" - En skön grej att göra helt enkelt.

"TYST!!!!!!!!! nu ska vi sjunga en psalm"- det blir tyst på festen och ingen vågar göra något annat, snart sitter hela sällskapet och sjunger på en psalm som ingen kan.

"Nikkaluokta alltransport" - Svaret på allt verkar det som, exempelvis:

- "Vi stänger baren klockan tio"

* "NEJ. Nikkaluokta alltransport"

END OF DISCUSSION

"I love you Kebnekaise" - Sades under ett totalt glädjerus.

Detta är nog det citatet som dock kännetecknar hela gänget som var uppe här i lördags bäst. För ingenstans har jag mött mer varmhjärtade, snälla och öppna människor än vad Nikkaluoktaborna är. Man kan skratta hur mycket man vill åt allt roligt de hittar på men man skrattar med dem för dom släpper verkligen in en som utomstående i deras värme och de bjuder på sig själv som få andra människor gör. Om det fanns mer av dessa människor i världen så skulle man ha betydligt roligare och trevligare, det är jag 2000% säker på.

TACK för att ni ville komma upp till oss och lysa upp vår station i vintermörkret och varmt välkomna åter nästa Nikka-middag!

J

Bättre än dom bästa!

Nu har det gått en vecka sen vi kom....ish. Rullat på fruktansvärt bra med jobbet och vi har verkligen visat att Kebnekaise är mer än bara ett ashögt svinkallt berg. När det går bra så går det också riktigt bra. Jag fick jobberbjudande av mina första gäster denna säsongen varav en av dem jobbade på Ice-hotel. I förrgår hade vi vinprovning med folk ifrån Torres och med vinodlaren Johann Topf. Betyget blev att vi var bättre än flera av toppkrogarna i Stockholm och många andra i Sverige. Skönt att höra när det kommer ifrån folk som har stor erfarenhet av branschen.

Har ju dock lite ångest över att den enda utomhus-aktivitet jag gjort är att skotta snö i en hög under personalfesten. Högst hög vann och fick ta en öl i verkstan. Vi vann och med tanke på att min tolkning av varma tåliga kläder var ett par gympaskor och serveringsbyxorna så var det kanske inte så underligt att jag och Anders "fastnade" där inne.

Trycker upp lite bilder från veckan iallafall!!

Renoveringen av restaurangen

Ja är man ifrån Skåne så kan snöskottning upplevas som något exokiskt och kanske lite roligt

Kaffe, blåbärssoppa och en burk med bagerileftovers föder vinnare! 

Personalkickoff, sporten-gänget!

Löparpjux och -20 är en kombo jag starkt kan rekommendera, man får nämligen sitta i verkstan och dricka öl.

Anders visar hur snöskor på snabbast sätt skall framföras

Middag på det.

Rödbets- och getostpaj till förrätt

Lammstek med yorkshirepudding och cognacsås till varmrätt.

Bagar-Kalle fixar desserten.

För alla barn som älskar Emil i Lönneberga. Det var Emmy Troeng som slog ihjäl Griseknoen!

Anders "slicket" Fredriksson

Har kommenterat denna bilden alldeles för många gånger för att komma på något nytt så ni får göra tolkningar själva!

Såhär ser en typisk sporten-kille ut!

Hardknock life i köket. Anders är ledsen över sitt mos!

Kanske inte supergivande inlägg men tjatet ifrån kocken och bagarn på att få upp matbilder har varit outhärdligt.

/J

Tjock-Jeppe....

Är killen som på personalfesten igår fick Tjock-Steffe att framstå som en fräsch och fin snubbe.

Tydligen hade min bäste vän misären sovit över i mitt rum och gjort sitt jobb väl för att sudda bort den sista lilla värdighet jag har.

en grym dag helt enkelt....bilder kommer om ett tag.

Peace

J

Början på något nytt

Ja då var man på plats för att göra ännu en säsong här på Kebnekaise och det känns just nu grymt bra faktiskt.
Allt börja med att jag, Anders och Emmy lyckades hamna i samma sovkupe vilket gjorde att 22 timmars resa bara kändes som en väl genomförd fikastund då vi tryckte i oss kilovis med godis och kakor. Eftersom SJ på något sätt alltid lyckas trotsa tidslagarna och försena tåget något astronomiskt mycket så missade vi vårat tåg i Boden och fick åka buss i fem timmar. I Boden tänkte Anders till och drog på sig sina termobrallor för att förberreda sig för den förmodade stränga kylan och långa väntan på bussen. Väntan blev kort och busschaffören led av århundradets frossa då han höjde temperaturen i bussen till uppskattade 97,5 grader, Anders kroppstemperatur kröp snabbt upp i det dubbla och jag och Emmy kunde skratta gott när den lille svettlöken flertalet gånger konstaterade att hans plan med facit i hand gick "sådär".

Väl framme i Kiruna fick vi sedan hoppa in i en taxi och blåsa iväg ut i vildmarken. Mina goda resekamrater höll modet uppe genom att prata om farliga troll och mat. När vi kom till Nikkaloukta var det -37 grader och helt plötsligt var rollerna ombytta när det kom till klädval och Anders fick väl någon slags revansch. Sedan följde en kväll i Nikkaloukta bestående av god och välbehövlig mat som Emil lagade och en kemilektion signerad Peter som handlade om vad som händer om man kastar upp kokande vatten i luften när det är utomjordiskt kallt ute. Såg även mitt livs första Norrsken vilket var sjukt mäktigt.

Dagen efter så var det dags att åka skoter upp till Kebnekaise. Det var fortfarande sådär halvsköna -40 grader vilket gjorde att känseln i tårna försvann efter två sekunder. Skoterfärden tog en sisådär 50 min och för känseln i tårna att komma tillbaka ca ett dygn. Skoterfärden gick inte snabbare av att en älg hade bestämt sig för att ställa sig i skoterspåret, trots milsvida sträckor av vildmark. "Älgjäkeln" tyckte även att det var sjukt onödigt att vi åkte just där och bestämde sig för att inte flytta på sig vilket resulterade i en stunds viftande med armar och skrikande av Erik som körde skotern innan den till slut rörde på sig.

Väl uppe så var det otroligt skönt att komma fram och det var dags att välja rum. Jag lyckades ta det absolut kallaste av dem alla då skoterfärden upp kändes som en promenad i parken jämfört med den pina det är att behöva ta sig till handfatet gåendes över mitt kalla golv varje morgon.

Ska sluta gnälla om allt nu för det var roligt att träffa alla här uppe igen och den känslan som finns inom restaurangen och på hela stationen är svår att beskriva. Det känns som att alla går in för att restaurang Giebme som den heter ska bli något alldeles extra. Måste säga att jag imponeras av Anders och Kalle (vår bagare) och deras glöd. Det hela görs inte sämre av att jag själv jobbar med Emmy och Carin som är så duktiga och orädda för att ta tag i saker. Har även en känsla av att Johanna som är kökschef och även platschefen litar på våran kompetens och vilja att förbättra, utveckla och förändra restaurangen till det bättre.

                            

Boden

Carin innan skoterfärd

Framme vid stationen

Värre ställen har man ju jobbat på

Nu ska jag krypa ner under mina sjuttioelva lager med täcken och drömma om älgstekar och varm choklad!

Peace

J

Lördagsnöjet!

Fick jag välja så skulle mitt framtida jobb vara Mario kart-proffs. Men man lär väl bli revisor eller något annat inspirerande och fantasifullt.

Nattinufsan

J

Checklistan!

Veckans to do-list:
3 löppass - check
3 gympass - check
middag med boysen - check
3 nyktra utgångar -check
6 dagars jobb - check
ätit kåldolmar - check
relaterat till kidsen i malmö - check
ligga halvdöd i sängen en lördag med ångest - check

nu ska jag sova fram till måndag morgon (med undantag för eventuell reunion med emmy och tussen imorgon) då en ny to do- list ska kluddas ned!

Guds frid

J

Nykter utgång!

Efter en kväll bestående av att ha hjälpt Guds kanske vackraste skapelse med att flyttpacka vankades utgång med grabbarna, denna gången var det dock lite speciellt. Nykter var man hela kvällen och drog snabbt denna slutsats om dödskrök:

Inte under några omständigheter så blir du snyggare ju fullare du blir, inte en smula.

slut på slutsats.

Jag vet att jag varit i det träsket själv men insåg nog aldrig på riktigt att en sjuttis vodka får dig att se ut som ett super-retard på valium.

Annars har det inte hänt så mycket i mitt liv de senaste dagarna. Har börjat jobba i en ny stad
 och så har jag även hittat denna sida som roar mig väldigt mycket nuförtiden:
http://kimjongillookingatthings.tumblr.com/page/1



Nu dags för sängen!

Love and good night!

J

Nu går tåget!

Tåget två timmar försenat och mina "Söderköpings gener" säger till mig att längtan efter detta aldrig varit större!!

+

För övrigt var nyår en succe eller hur kan det inte vara det när folk hjular nakna och slår sönder dörrar? Nu börjar ett nytt nyktert år som ska bli sjukt roligt.

 Värmande nyheter att det just nu är 30 grader kallt uppe vid Kebnekaise får mig dock att fundera på om det är värt att åka upp och frysa näsan av sig för lite extra kludd i CV:t? Ska även försöka mygla in i anställningsbeviset att jag ska få en släde och ett hundspann som tjänstebil och därmed bli coolaste killen på berget (av alla tio som jobbar där)!


Peace

J