A night to remember

För att kunna ge historien om lördagskvällen rättvisa så måste viss bakgrundsfakta föras fram i ljuset igen. I somras fick vi besök av två personer som jag aldrig träffat innan (No shit Jesper du jobbar på ett hotell) som heter Håkan och Daniel eller rättare sagt Tarfalla-kungen och lyftkranen ifrån Nikkaluokta. Jag hade hört att det var två sköna killar som gillade att komma och festa med oss här på Kebnekaise. Historien börjar med att ett av mina långpass i restaurangen går mot sitt slut och jag går trött hem mot Skarta (huset vi bor i). När jag kliver in innanför dörren hör jag ett avgrundsvrål ifrån allrummet, Tarfalla-kungens röst dånar genom korridoren och över de Lappländska fjällen. Nyfiken och lite exalterad går jag bort för att se vad som står på.
När jag kommer in i rummet så ser jag två stora killar sittandes i en trasig soffa och inklämd bakom dom i springan mellan sittdynan och ryggstödet ligger den här lille mannen i sin sedvanliga röda festhjälm.



Han har försökt att göra det omöjliga nämligen att under kvällen försökt föra flaskan till munnen lika många gånger som de män som nu sitter på honom. Ingen as-bright ide när man väger en sisådär 50 kilo mindre. Nåväl när jag kommer in rusar Tarfalla-kungen upp med ett leende och vill skaka hand. Kör till tänker jag och klämmer in handen i vad som mest kan beskrivas som ett mänskligt skruvstäd.

- "Håkan heter jag, trevligt och träffas!" säger han.

- "Angenämt", piper jag tillbaka

Sen hälsar jag även på den andre som jag tror har inspekterat det föregående handslaget och gett sig den på att han kan krama lite hårdare. Efter det sätter vi oss och snackar lite och mycket riktigt så är det väldigt roliga killar. Anders ligger och ser mest ut som en förvirrad varmkorv i soffan bakom dem.

Kvällen flyter på och efter att vi mätt vader och lyft diverse saker tillsammans så börjar jag tänka på sängen (glömde nämna att dessa herrar lyfter saker hela dagarna och visar gärna upp det efter några glas och det är faktiskt otroligt underhållande att titta på). Tarfalla-kungen frågar om jag vill med ut och skojslåss, jag tackar nej och går och lägger mig. Bagaren väcker dom morgonen därpå genom att köra upp dörren i huvudet på dem när han ska gå till jobbet klockan 4, de har nämligen somnat på stengolvet i tamburen. Han får en stor kram som tack! På kvällen lyfts det återigen saker och tränas karatesparkar på köksluckorna i all-rummet.

I lördags var det alltså dags för ett återbesök när hela Nikkaluokta-gänget kom på besök!

För att inlägget inte ska bli för långt så sammanfattar jag kvällen med lite citat:

"TYYYYYYYYYYYYYYST"- istället för att plinga i glaset när någon håller tal

"Lavinen går men Håkan står kvar, HÅRD SOM STEN"- En beskrivning om Tarfallakungen av Tarfallakungen som inte kan vara mer korrekt

"Nu ska jag skrika så högt jag kan så det blir tyst här inne" - En skön grej att göra helt enkelt.

"TYST!!!!!!!!! nu ska vi sjunga en psalm"- det blir tyst på festen och ingen vågar göra något annat, snart sitter hela sällskapet och sjunger på en psalm som ingen kan.

"Nikkaluokta alltransport" - Svaret på allt verkar det som, exempelvis:

- "Vi stänger baren klockan tio"

* "NEJ. Nikkaluokta alltransport"

END OF DISCUSSION

"I love you Kebnekaise" - Sades under ett totalt glädjerus.

Detta är nog det citatet som dock kännetecknar hela gänget som var uppe här i lördags bäst. För ingenstans har jag mött mer varmhjärtade, snälla och öppna människor än vad Nikkaluoktaborna är. Man kan skratta hur mycket man vill åt allt roligt de hittar på men man skrattar med dem för dom släpper verkligen in en som utomstående i deras värme och de bjuder på sig själv som få andra människor gör. Om det fanns mer av dessa människor i världen så skulle man ha betydligt roligare och trevligare, det är jag 2000% säker på.

TACK för att ni ville komma upp till oss och lysa upp vår station i vintermörkret och varmt välkomna åter nästa Nikka-middag!

J