Har äntligen hittat en filmsnutt som bäst kan beskriva på ett ungefär hur det är att jobba på STF Kebnekaise fjällstation. Såhär trevligt och glatt har vi det på dagarna, samtidigt som den där kollektiva självmordsstämningen hänger i luften.
Annars är det härligt att vara tillbaka igen nu när det är strålande sol och vindstilla. Har varit hemma en vecka och smakat på våren med 5 plusgrader och duggregn. Hemresan tog 28 timmar tack vare att en lavin i Norge chockade hela det svenska tågnätet. Min käre vän Patric upplyste mig om att det lika lång tid för mig att åka hem som för honom att ta sig till Australien. Hade dock min gamle vapendragare Anders med mig på resan vilket gjorde allt mycket lättare, till en början iallafall. För lite senare på kvällen upptäckte Anders att hans mage inte hade uppskattat det senaste dygnets intag av öl, rom och friterad mat så vår sovkupé fylldes sakta men säkert av hans högst personligt komponerade dofter. Detta fenomen höll i sig även på morgonen efter men eftersom jag visste att jag inte skulle få se den lilla fisen igen på ett bra tag så höll jag andan ända ifrån Gävle ner till Stockholm C där vi skiljdes åt och Anders drog vidare till Göteborg. Det känns väldigt tråkigt att han har åkt och vi i restaurangen har förorat en stor del av vår själ känns det som. Inte bara matmässigt utan även socialt då Anders aldrig bangade att snacka skit och ha roligt när vi jobbade. Du är som sagt redan saknad.
Nu blir det sängen och uppladdning inför Keb Classic banketten 2011 imorgon då alla snabba män i tajta dräkter som sprungit upp och ner för bergen här i några dagar få medaljer och dansa till liveband. Måste hinna läsa på lite om klättring, stegjärn och stighudar för att kunna "tugget" i baren imorgon.
Guds Frid
J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar