Jag måste passa på att skriva medan jag har möjligheten. Det är gött att stå i rampljuset på en av Sveriges, om inte största, så i alla fall högsta bloggar, men jag hade aldrig klarat av att ha en själv. På samma sätt som jag tycker det är roligt att sjunga men inte skulle klara av att vara med i en kör, gillar att äta godis men inte när någon binder fast mina armar och ben och skriker "SVÄLJ SVÄLJ SVÄLJ!", och kan nog tänka mig att föda några barn men inte inlåst i en källare av en man med mustasch. Ni fattar poängen, och nu ska jag skriva för imorgon kommer bossen tillbaka.
Keb Classic, säsongens happening här på stationen, håller på att dra igång. Friska människor med välsvarvade kroppar ska i trenne dagar kubba runt på fjällen runtomkring. Förhoppningsvis umgås, dricka lite bärs, tävla med Jouni i bastun, njuta av restaurang Giebmes goda mat och utomordentliga service. Personalmatsalen är full av funktionärer, varav 3 stiliga militärer. Dom brukar sitta kvar där efter mattiden för att låta det vattnas i munnen på alla flickor som precis trodde dom ätit sig mätta. Bäst att ta en hänga kvar och ta en macka till! Singlar på stationen är lika lätta att tillfredställa som gästerna som ätit frystorkat i en vecka.
Markus, finnen som delade Skartas sunkigaste rum med Jesper förra sommaren, kom på besök idag. Det är en väldigt finsk väldigt ödmjuk guide, och åker en del snowboard. På frågan om han var nåt bra då, lär han ha svarat nej inte särskilt. När det sedan visade sig att han kom typ 3a i NM förklarade han sig med: "det var int' jag som var bra, dom andra bara hade otur och trillade ju".
Andra ofta citeade uttalanden är "Allt som inte är piss är skit". Och det klassiska finska ordspråket "Den som tänker på något gammalt får man peta med en pinne i ögat".
Nu är det läggdags efter en hård dag på jobbet. Vi försökte plocka ihop alla spillror av restaurangen innan Jesper kommer tillbaka, det har gått sådär och imorgon får vi nog sparken.
Emmy
onsdag 30 mars 2011
måndag 28 mars 2011
nu är det jag som är kung
Emmy - tillförordnad restaurangchef, och därmed även bloggare, här. Efter tre veckor av blåst och piskande skiner solen över Kebnekaise igen men vi vaknar upp och inser att något ändå fattas.
Det var inte bara Jesper som lämnade stationen i sorg i fredags, också min kock och älskare Anders åkte hem, dock för gott. Efter en tidig avfärd med en stressad skoterförare och heta toasts i händerna for de iväg.
Det är lite gråare, lite tråkigare utan radarparet, biffen och tussen, eller idioterna om man frågar platschefen. Särskilt damerna i medelåldern håller sig betydligt nyktrare (och personalen vaknar inte längre av förvirrade småbarnsmammor som bankar på och yrar om löften från "den trevlige ariern som sålde snaps").
Den enda som möjligen är gladare utan killarna är personalgästen som bor i det rum som fått tjäna som gym sen säsongsstart och fått förtjäna sitt namn av den doft som satt sig i väggarna, "kissis och svettis". Han slipper nu väckas på kvällarna när restaurangpersonalen slutat jobbet och blir sugna på ett träningspass.
Avskedsfesten tillika födelsedagsfesten för bagarKalle i torsdags blev däremot en lyckad tillställning. Den började med en härlig mixbastu, fortsatte med en god trerättersmiddag ackompanjerad av passande dryck och en trekamp mellan avhopparna och Kalle. Tävlingen bestod av marängvispning, lökhackning och blandandet av en snygg B52. Förhandstippningen var bagarens vinst i första grenen, kocken i andra och restaurangchefen i tredje. Men om det var pressen från publiken eller förrättsölen som satte in, så vann bagarn alltihopa.
Festen fortsatte sen i Skarta där stämningen snabbt steg i takt med att kaptenen tömdes.
En stund in på kvällen uppstod en krissituation, Anders hade tappat bort Jonatan, en av våra praktikanter. Han skulle ta med killen ut på en cigarett men upptäckte halvvägs till filtret att han tappat bort honom. Fjällräddningen var nästan i luren när vi till slut såg en glödande punkt nere i backen med praktikanten i andra änden.
Nu är det dags för middag, det är något av det bästa med Kebnekaise. Maten kommer som genom magi på bordet tre gånger om dagen och god är den också! Det enda man behöver göra är att ta sig uppför den ishala backen till huvudbyggnaden. Men idag har jag beställt en fryspizza av Linus och Marie som skulle in till Kiruna, för pizza det saknar jag. Och pommes aah med vitlökssås. Nä nu kurrar det för mycket i magen! Hoppas det är något smörstekt som serveras idag.
Emmy
Det var inte bara Jesper som lämnade stationen i sorg i fredags, också min kock och älskare Anders åkte hem, dock för gott. Efter en tidig avfärd med en stressad skoterförare och heta toasts i händerna for de iväg.
Det är lite gråare, lite tråkigare utan radarparet, biffen och tussen, eller idioterna om man frågar platschefen. Särskilt damerna i medelåldern håller sig betydligt nyktrare (och personalen vaknar inte längre av förvirrade småbarnsmammor som bankar på och yrar om löften från "den trevlige ariern som sålde snaps").
Den enda som möjligen är gladare utan killarna är personalgästen som bor i det rum som fått tjäna som gym sen säsongsstart och fått förtjäna sitt namn av den doft som satt sig i väggarna, "kissis och svettis". Han slipper nu väckas på kvällarna när restaurangpersonalen slutat jobbet och blir sugna på ett träningspass.
Avskedsfesten tillika födelsedagsfesten för bagarKalle i torsdags blev däremot en lyckad tillställning. Den började med en härlig mixbastu, fortsatte med en god trerättersmiddag ackompanjerad av passande dryck och en trekamp mellan avhopparna och Kalle. Tävlingen bestod av marängvispning, lökhackning och blandandet av en snygg B52. Förhandstippningen var bagarens vinst i första grenen, kocken i andra och restaurangchefen i tredje. Men om det var pressen från publiken eller förrättsölen som satte in, så vann bagarn alltihopa.
Festen fortsatte sen i Skarta där stämningen snabbt steg i takt med att kaptenen tömdes.
En stund in på kvällen uppstod en krissituation, Anders hade tappat bort Jonatan, en av våra praktikanter. Han skulle ta med killen ut på en cigarett men upptäckte halvvägs till filtret att han tappat bort honom. Fjällräddningen var nästan i luren när vi till slut såg en glödande punkt nere i backen med praktikanten i andra änden.
Nu är det dags för middag, det är något av det bästa med Kebnekaise. Maten kommer som genom magi på bordet tre gånger om dagen och god är den också! Det enda man behöver göra är att ta sig uppför den ishala backen till huvudbyggnaden. Men idag har jag beställt en fryspizza av Linus och Marie som skulle in till Kiruna, för pizza det saknar jag. Och pommes aah med vitlökssås. Nä nu kurrar det för mycket i magen! Hoppas det är något smörstekt som serveras idag.
Emmy
onsdag 16 mars 2011
Man kan väl säga att jag vaskade Lundaekonomernas Åre-resa!
Snö och sol
Jökelbäcken och årets mindre lyckade premiäråk. Den uppmärksamme utförsåkaren kan se att Jespers självförtroende och halva stav ligger kvar och skräpar i backen
Utiskt från Jökelbäcken
Utsikt över dalen ifrån "personalbacken"
Mina två bästa vänner! (Inte vanten och väskan)
Sara, Axel och Carin
Peter, Carin och Axel.
Peter och Sara.
That's right Jesper har äntligen fått på sig skidorna och tagit sig upp i det enda svenska högalpinområdet!
Ni som av misstag råkat följa den här bloggen vet att allt jag gör medför lite problem och ångest som följd. Så även i detta fall. Vägen upp var inga problem förutom att man fick slita lite med sina stighudar på skidorna men det lärde man sig snabbt. Väl uppe var det verkligen värt slitet och Jesper e svinpepp, han ska få känna på puder. Det första som händer är att Carin står på huvet och jag ger ifrån mig ett stentufft "höhö ja skönt att man inte behöver känna att man trillar först" (det gick bra med Carin för den som var orolig). Skrattar bäst som skrattar sist är ett uttryck som aldrig passat bättre än just i detta tillfälle. Jag ger mig nämligen av och märker att "satiken, det går ju inte att svänga". Snön var inte alls så fantastisk som jag trodde utan vad jag fått bekräftat senare som svåråkt. Otaliga vurpor och två brutna stavar senare med en hysteriskt skrattande Peter som följd så var Sveriges ocoolaste kille nere.
När vi kom tillbaka möter jag Carin (som åkte ner samtidigt) redan påväg in i bastun efter att varit hemma och bytt om och hämtat handduk. Mitt självförtroende hade nått "rock bottom"! Sa förlåt till Peter och Sara för att jag överhuvudtaget fanns och tack för deras stora tålamod och så gick jag in och åt mat!
Men skam den som ger och nu går det ändå riktigt bra. Så nu kommer varenda lediga stund gå åt att ta sig upp på fjället för det är riktigt schysst att bara kunna knalla upp var som helst och sitta i backen och fika för att sen åka ner. Vyerna är ju rena vykortet och det är halva njutningen. Lägg sen till strålande sol och vindstilla så är det en perfekt kombo för att älska fjällen här uppe.
Det gör det inte sämre att man inte bara är kung på afterskin utan chef för afterskin, Great success!
Över och ut!
J
måndag 14 mars 2011
"Jag slår vad om att ni kommer att ha halvkul och sen kommer ni få stryk"
Ibland kan det bli lite tråkigt här och när man är inne på 7:e dagen av snöstorm så kan rastlösheten göra att man fattar mindre genomtänkta beslut och det var precis det som hände Anders och mig. Vi tog en sistaminuten-resa på fredagen förra helgen....
Vart då?
ja inte Grekland direkt! nepp vi stack till Luleå, civilisationens vagga.
Vi fick några värmande ord på vägen av vår chef
"Luleå? Jag slår vad om att ni kommer att ha halvkul och sen kommer ni få stryk"
Lät lovande tyckte vi och dagen efter gav vi oss iväg.
Färden började på skoter ner till Nikkaluokta för att sedan åka buss tilll Kiruna och sen ta tåget till Luleå. Väl där skulle Pontus vänta på oss och stå för husrum, fest och en hårklippning som det senare skulle visa sig. Allt gick bra, lite för bra. Vi kom med tåg och bussar i tid och allt flöt på som det skulle, sen kom vi till Luleå! Det första som sker är att för att ta sig till Pontus så måste man ta lokalbussen och därmed ta ut pengar till billjett. Här kommer första vägguppet på resan. Jag hade fått en släng a demens under min vistelse på berget i den tunna luften och har glömt min kod till kortet. Ja ja får väl låna av Anders då men tydligen hade Telenor tänkt samma sak och snott Anders sista kronor. Där stod vi i Luleå utan pengar och som enda sällskap hade vi en vit Volvo 240 med handmålade kamouflage fläckar innehållandes två killar vars överläppar var tillhåll för snusar större än Närke. Dom gjorde vad vi i Söderköping kallar för att "Sladda vunt med EPA-fan och dunka Paradox" (http://www.youtube.com/watch?v=kSqTZCy_Uvo)
Vi fick gå till ICA och köpa två skivor för med Absolute Country som present till Pontus och Black Sabbath till Anders för att få ut pengar. Bussen skulle gå 20 minuter senare och en en cheeseburgare skulle värma gott i magen. Skiten kosta 90 spänn så allt höll på att skita sig igen. Efter lite strul med att byta till två burgare som fick tumnageln att framstå som en LP-skiva och varit de två halvsköna killarna i kön med två stora ryggsäckar som stötte till folk varje gång de vände på sig så kom vi ombord på bussen och fram till Pontus. Då kom nästa ångestchock då vi kom på att vi inte hade beställt nåt tåg hem. Vi stod inför två alternativ:
1) Gå upp klockan fem dagen efter och gå en timme in till stationen för att komma med det första tåget.
2) Gå upp klockan sju dagen efter och åka buss till Kiruna med förmodad träkeps
Jag och Anders hade som längst gått 50 meter till jobbet de senaste två veckorna så det 1:a alternativet var uteslutet. Alternativ 2 blev fin fint.
Efter det problemet var ur världen drabbades jag av årets kanske största hjärnsläpp och tyckte att det skulle vara en riktigt riktigt ball grej om Pontus rakade av mig halva håret. Pontus ögon lös lite och han gjorde ett helhjärtat och grundligt arbet med min föredetta frisyr.
Göttans, nyfriserad och självförtroendet på topp drog vi vidare ifrån Pontus för att gå ut och rulla hatt hela natten. Anders fick både självförtroendet och foten stukad på en isfläck som hade fått för sig att frysa till mitt i hanss väg. Anders skrek AJ!! och vi andra skrek att han inte skulle gnälla, vi skulle ju ut. Anders föll för grupptrycket och Pontus övertygade honom om hur gött det är att "gå in i sig själv och bara dansa"och dagen efter hade hans skostorlek på vänsterfoten växt minst tio storlekar.
Vart då?
ja inte Grekland direkt! nepp vi stack till Luleå, civilisationens vagga.
Vi fick några värmande ord på vägen av vår chef
"Luleå? Jag slår vad om att ni kommer att ha halvkul och sen kommer ni få stryk"
Lät lovande tyckte vi och dagen efter gav vi oss iväg.
Färden började på skoter ner till Nikkaluokta för att sedan åka buss tilll Kiruna och sen ta tåget till Luleå. Väl där skulle Pontus vänta på oss och stå för husrum, fest och en hårklippning som det senare skulle visa sig. Allt gick bra, lite för bra. Vi kom med tåg och bussar i tid och allt flöt på som det skulle, sen kom vi till Luleå! Det första som sker är att för att ta sig till Pontus så måste man ta lokalbussen och därmed ta ut pengar till billjett. Här kommer första vägguppet på resan. Jag hade fått en släng a demens under min vistelse på berget i den tunna luften och har glömt min kod till kortet. Ja ja får väl låna av Anders då men tydligen hade Telenor tänkt samma sak och snott Anders sista kronor. Där stod vi i Luleå utan pengar och som enda sällskap hade vi en vit Volvo 240 med handmålade kamouflage fläckar innehållandes två killar vars överläppar var tillhåll för snusar större än Närke. Dom gjorde vad vi i Söderköping kallar för att "Sladda vunt med EPA-fan och dunka Paradox" (http://www.youtube.com/watch?v=kSqTZCy_Uvo)
Vi fick gå till ICA och köpa två skivor för med Absolute Country som present till Pontus och Black Sabbath till Anders för att få ut pengar. Bussen skulle gå 20 minuter senare och en en cheeseburgare skulle värma gott i magen. Skiten kosta 90 spänn så allt höll på att skita sig igen. Efter lite strul med att byta till två burgare som fick tumnageln att framstå som en LP-skiva och varit de två halvsköna killarna i kön med två stora ryggsäckar som stötte till folk varje gång de vände på sig så kom vi ombord på bussen och fram till Pontus. Då kom nästa ångestchock då vi kom på att vi inte hade beställt nåt tåg hem. Vi stod inför två alternativ:
1) Gå upp klockan fem dagen efter och gå en timme in till stationen för att komma med det första tåget.
2) Gå upp klockan sju dagen efter och åka buss till Kiruna med förmodad träkeps
Jag och Anders hade som längst gått 50 meter till jobbet de senaste två veckorna så det 1:a alternativet var uteslutet. Alternativ 2 blev fin fint.
Efter det problemet var ur världen drabbades jag av årets kanske största hjärnsläpp och tyckte att det skulle vara en riktigt riktigt ball grej om Pontus rakade av mig halva håret. Pontus ögon lös lite och han gjorde ett helhjärtat och grundligt arbet med min föredetta frisyr.
Göttans, nyfriserad och självförtroendet på topp drog vi vidare ifrån Pontus för att gå ut och rulla hatt hela natten. Anders fick både självförtroendet och foten stukad på en isfläck som hade fått för sig att frysa till mitt i hanss väg. Anders skrek AJ!! och vi andra skrek att han inte skulle gnälla, vi skulle ju ut. Anders föll för grupptrycket och Pontus övertygade honom om hur gött det är att "gå in i sig själv och bara dansa"och dagen efter hade hans skostorlek på vänsterfoten växt minst tio storlekar.
Vi måste ha varit en riktigt fin syn en tidig Söndagsmorgon, en kille som gick som ringaren i Notredame och hans kompis som råkat somna under gräsklipparen med halva huvudet.
Men vi tog oss hem och nu sitter vi här i videovagge och kollar på film, Halte-Anders och jag.
Anders stolt över sin stukade fot och sina extra drinkpinnar som han betalade 50 spänn extra för bara för att det var sjukt värt det.
God Natt
J
tisdag 8 mars 2011
Vad finns i lurarna på Kebnekaises restaurangchef?
Just nu detta:
Kommer även att komma upp mer bilder snart för Jesper och Anders har varit i Luleå, High Five!!!!
Läste för övrigt att två dementa män på ett ålderdomshem hamnat i slagsmål och den ene dog, inga vittnen. Känns som en svår nöt att knäcka för förhörsledaren om vad som verkligen hände den kvällen.
God natt
J
söndag 6 mars 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)